Tre aktuella beslut visar hur ishockeyns exkluderingsstrategi fungerar
Två fall ledde till förbud mot supporterartiklar. I ett tredje fall kunde den ansvariga personen identifieras, vilket innebar att något sådant förbud inte blev aktuellt. De tre besluten illustrerar hur svensk ishockey arbetar för att rikta åtgärder mot individer i stället för mot hela supportergrupper.
Den senaste tiden har Tävlingsnämnden fattat tre beslut kopplade till användning av supporterartiklar och illegal pyroteknik.
I två ärenden, som rörde Södertälje SK och Västerås IK, konstaterade Tävlingsnämnden att flaggor eller banderoller hade använts för att dölja personer som använde illegal pyroteknik. Därför beslutades om tillfälliga förbud mot supporterartiklar under fem bortamatcher samt straffavgifter för respektive förening.
I ett tredje ärende, som rörde Leksands IF, valde Tävlingsnämnden i stället att meddela påföljdseftergift med hänvisning till väl genomfört säkerhetsarbete. Den person som antände illegal pyroteknik kunde identifieras, vilket gjorde det möjligt att hantera händelsen på individnivå.
Exkluderingsstrategin bygger på individuellt ansvar
Svenska Ishockeyförbundets exkluderingsstrategi bygger på en enkel princip: den som gör fel är den som i första hand ska drabbas av konsekvenserna.
När en individ kan identifieras finns förutsättningar att rikta åtgärder mot rätt person, exempelvis genom arrangörsavstängningar eller andra individuella sanktioner. Utöver det kan tävlingsmässiga påföljder riktade mot arrangören bli aktuella beroende på omständigheterna.
När personer däremot inte kan identifieras och supporterartiklar har använts för att dölja dem finns möjlighet att införa tillfälliga begränsningar av just de supporterartiklar som har använts som maskering. Det är bakgrunden till bestämmelsen om förbud mot supporterartiklar.
Därför är identifiering viktig
Målet med regelverket är inte att begränsa supporterkulturen. Flaggor, tifon och andra supporterartiklar är en naturlig och uppskattad del av svensk ishockey.
Syftet är i stället att skapa förutsättningar för att identifiera personer som bryter mot svensk lagstiftning och regelverket. När det lyckas stärks säkerheten i arenorna, rättssäkerheten ökar och behovet av åtgärder som påverkar hela supportergrupper minskar.
Det är också därför Tävlingsnämnden i ärendet som rörde Leksands IF valde att ge påföljdseftergift. Beslutet visar hur regelverket är tänkt att fungera när arrangörer genom ett aktivt säkerhetsarbete lyckas identifiera den person som ligger bakom en ordningsstörning.
