Anders Larsson: Ny säsong, kända problem och nya tag

Det känns alltid lika roligt att få hälsa välkommen till en ny hockeysäsong, även om också den här kommer att gå i coronapandemins tecken.

Pandemin har satt svensk ishockey på svåra prov, men vi har klarat dem så bra som det bara varit möjligt: vi har gjort vad vi kunnat för att hålla hockeyn igång, vi har hållit ihop hockeyrörelsen och varit inriktade på dialog istället för konfrontation med ansvariga politiker och myndigheter. Det statliga stöd vi fått har betytt oerhört mycket; vi är den idrott som fått mest kompensationsstöd därför att vi är den idrott som förlorat mest på pandemin.

Nu står vi inför en ny säsong, med nya förutsättningar och gamla frågeställningar. Det är främst två frågor vi stött och blött under hela den här tiden. En av dem är hur mycket stryk ungdoms- och juniorhockeyn har tagit av restriktionerna kring pandemin? Hur många ungdomar och juniorer kommer tillbaka till hockeyn i höst?

Det finns ingen anledning att dölja att vi i förbundets ledning är oroade. Jag själv är oroad och ödmjuk inför det faktum att vi kan ha tappat många unga spelare. Vi vet idag inte exakt hur det ser ut. Förbundets utvecklingsavdelning jobbar just nu med ett program som vi fått ett extra statligt stöd på 9,5 miljoner kronor till. Förbundsstyrelsen klubbar en planen i slutet av augusti, en kickstart för ungdoms- och juniorhockeyn med olika initiativ och programpunkter. Vi har redan förändrat juniorhockeyn så att det nu blir möjligt att kunna använda fler överåriga spelare.

Men mycket återstår. Det är väldigt viktigt för oss att kunna hjälpa föreningarna ute i landet att få tillbaka ungdomarna. Pengarna kan användas till att göra något extra med Tre Kronors hockeyskola i höst och att vi kan ta igen de camper som gått förlorade under pandemin. Svensk ishockey måste kraftsamla runt den här frågan och se till att vi kan kickstarta ungdoms- och juniorhockeyn.

Den andra frågan handlar om publiken. Det är naturligtvis jätteviktigt för våra klubbar på alla nivåer och få ta in publik igen, och det är lika viktigt för de som älskar hockeyn att få se matcherna live igen.

Men när jag skriver det här kommer nya rapporter om att coronasmittan ökar i landet igen. Så låt mig vara glasklar: coronapandemin är inte slut, restriktionerna gäller fortfarande och det är något vi måste ta på allvar.

Under hela den här tiden har svensk ishockey skött sig exemplariskt, det får vi ofta bevis på. Vi har hållit ihop och vi har tagit ansvar för att följa regelverket. Den inställningen och det ansvaret måste vi visa också framöver, innan det lättar och allt kan gå tillbaka till det normala.

Att ta ansvar är ett av svensk ishockeys tre kärnvärden.

Det får vi aldrig glömma.

Utan att bryta mot regler och restriktioner, till exempel de som säger att vi kan ta in högst 300 personer på matcherna, kan vi vara kreativa och uppfinningsrika. En möjlighet i de större arenorna är att skapa ”arenor inom arenorna”, där man skiljer publikgrupper från varandra: egna ingångar, egna toaletter, egna kiosker och så vidare. Vi jobbar på det med ligorna och klubbarna, och vi vet redan nu att om vi sköter den möjligheten bra, så kan vi ta in uppemot 3000 åskådare i de största arenorna utan att bryta mot regelverket.

Det här är något vi inom hockeyn pratat om länge: en modell för publiken som tar hänsyn till arenans kapacitet och beskaffenhet.

Jag träffade idrottsminister Amanda Lind i förra veckan, och vi hade som vanligt ett bra samtal: regeringen strävar efter att ta bort begränsningen i publikkapacitet och så småningom införa ”sifferlösa rekommendationer”. Vi vet dock inte när det sker.

I det här sammanhanget vill jag också ta upp de så kallade vaccinationspassen, beviset på att innehavaren har tagit de vaccinsprutor som Folkhälsomyndigheten rekommenderar. Det här är en både komplex och svår fråga. Men den är en realitet vi måste förhålla oss till och diskutera.

På det personliga planet har jag tillbringat stora delar av sommaren i stugan i Dalarna, och om nu någon trodde att sommaren varit hockeyfri, så trodde denne fel: det har varit ett riktigt nöje att på nära håll få följa 120 ungar i veckan som under sju veckor deltagit i hockeyskolan i Furudal, ”Fiskens” gamla legendariska hockeyskola.

Ett fint bevis så gott som något på att hockeyn lever, trots svårigheterna.

Nu ser jag fram mot OS i Peking i början av nästa år. Mot Tre Kronors revansch för misslyckandet i VM, och mot Damkronornas återkomst i de fina hockeysalongerna efter en tid utanför. Damkronorna spelar OS-kval i Luleå i november, och det ska bli roligt att följa. Jag är helt inställd på att våra hockeydamer finns med i Peking i februari 2022.

Nu tar vi nya tag i svensk ishockey.

Nu visar vi vad vi kan.

Välkommen till hockeysäsongen 2021/22.