Svenska Ishockeyförbundet

Jag misstänker att jag inte är ensam om att tycka att det är ett sant nöje att få sjunka ner i TV-soffan hemma, och följa SM-slutspelet och upplösningen i den allsvenska finalen.

Jovisst, självklart hade det varit ännu roligare att få uppleva matcherna på plats, men nu är det som det är. Och det vet alla.

Att matcherna överhuvudtaget spelas just nu är ett tecken på att vi gjort mycket rätt under det här coronatyngda året då så mycket annat ställts in.

Det var nog många som funderade på framtiden när vi för ett år sedan ställde in all hockeyverksamhet och för bara fjärde gången i vår snart 100-åriga historia inte lyckades kora någon svensk mästare. Nu har vi redan kunnat kora och gratulera Luleå till SM-guldet på damsidan och en mästare också på herrsidan är inte långt borta. Upp- och nerkvalen är delvis avklarade och det som ännu inte är färdigspelat blir det i en snart framtid.

Efter det kan vi se fram mot ett VM i Riga i maj och juni. Vi har lyckats genomföra ett Junior-VM och just nu pågår U18-VM i Texas. Och i mindre skala, men lika kul ändå, är att vi också kunde genomföra den 62:a upplagan av klassikern TV-pucken.

När säsongen började satte vi oss före att spela färdigt de fyra högsta serierna: SHL, SDHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan. Det har vi lyckats med: vi har anpassat oss till den verklighet som rått, vi har klarat att när det behövts justera verksamheten månad för månad, vecka för vecka och dag för dag. Vi har haft en fortlöpande kontakt med RF och Folkhälsomyndigheten och låtit strikta medicinska bedömningar avgöra verksamheten och styra skeendet. Lagen, spelare och ledare, har anpassat sig till de rådande villkoren på ett föredömligt sätt. Det har inte alltid varit beslut som varit lätta att ta, men de har fattats med det rådande pandemiläget som bakgrund, och det har hockeysverige accepterat.

Vi kan konstatera att intresset är stort för de olika kvalen; tänk bara om allsvenska finalen mellan Timrå och Björklöven hade kunnat ha publik… Hockeyn är het, det är hockey på TV nästan varje dag, det skrivs mycket i tidningarna och det snackas om den på sta’n.

Hockeysverige har också svarat upp på utmaningarna på ett annat och för mig - och alla andra - mycket glädjande sätt: när ishallarna stängdes på grund av smittorisken återuppstod hockeyn på isar som spolats upp på parkeringsplatser, andra tomma ytor, bandyplaner och på gamla och ibland uttjänta men nu snabbt renoverade uterinkar.

Vi har sett hur den normala mötesverksamhet som krävs för att hålla sporten igång har fungerat genom digitala möten - något som gjort att bland annat den digitala omställningen av utbildningen för nya ledare faktiskt gått fortare än vad vi trodde var möjligt.

Det ledarskap som så många i hockeysverige visat i den vardagliga verksamhet som bär upp vår sport, den hängivenhet och kreativitet som de många ledarna och eldsjälarna på lokal och regional nivå visat, måste bara älskas och hedras av alla oss som gillar ishockey. Jag hoppas och tror att vi kan ta det ledarskapet och den kreativiteten med oss in i framtiden efter pandemin.

De ”Tre Puckar” som förbundsstyrelsen lanserade som en väg framåt tar vi med oss på vägen ut ur pandemin. Det är Återstartspucken som handlar om att få igång den breda hockeyn med ungdomar och juniorer och att kunna ta in mer publik och Nystartspucken som är en förberedelse med planer på nationell, regional och klubbnivå, så att vi kan kickstarta verksamheten den dag det blir möjligt att göra det. Till sist Ny spelplan-pucken som är en förberedelse för att kunna verka i det tillstånd som råder i Sverige efter pandemin.

Den här säsongen är snart slut. Hockeysverige står väl rustat för att ta klivet in i nästa.