Projekt Nollvision - tester körs i Leksand

Projektet "Svensk ishockeys nollvision" startade i december 2018 och är en satsning initierad av Svenska Ishockeyförbundet för att arbeta med frågan om hjärnskakningar inom svensk ishockey.

Projektet "Svensk ishockeys nollvision” fortlöper och en del av projektet är förlagt till Leksand där tester och kartläggningar av hjärnskakningar har startat.

Projektet "Svensk ishockeys nollvision" startade i december 2018 och är en satsning initierad av Svenska Ishockeyförbundet för att arbeta med frågan om hjärnskakningar inom svensk ishockey.

Svenska Ishockeyförbundet, SHL, SDHL, HockeyAllsvenskan och HockeyEttan är delaktiga precis som försäkringsbolag med licensförsäkring genom Svenska Ishockeyförbundet, Arbetsgivaralliansen, SEB genom avtal med SHL, CCM, Bauer och SICO.

Nu har satsningen pågått i drygt ett år och ett projekt i projektet har lokaliserats till Leksand. Där har Mikael Swarén, som är forskare inom objektiva mätmetoder i idrott, varit ansvarig för vad som kommit att kallas ”tandskyddsprojektet”.

Strax innan Mikael Swarén blev kontaktad av nollvisionens projektledare Morgan Johansson så hade han av ett sammanträffande blivit kontaktad av ett amerikanskt bolag vid namn Prevent Biometrics, och projektet blev därmed en form av test- och utvecklingspool utanför USA.

Genomfört tester på såväl träning som match

Genom avancerad utrustning inom video, positioneringssystem och tandskydd har tester gjorts i Leksand.

– I hallen har 18 mottagare satts upp under matcher och vissa träningar. Spelare har en väst, som en slags sport-BH med en sändare som sitter mellan skulderbladen, säger Mikael Swarén.

Han berättar att sändaren skickar ut en signal så att man på så sätt ser var spelaren befinner sig på isen. Där kan man se hur fort denne åker, men det finns även sensorer som mäter rotationer och accelerationer av överkroppen vilket ger en indikation på hur stor belastningen är. Man kan även se när och hur långt spelaren åkt skridskor aktivt och vilken intensitet denne arbetat med.

– Sedan har spelaren även tandskyddet som mäter linjär och roterande acceleration på huvudet. På så vis kan vi kombinera det och hitta var på isen många av smällarna sker. Vi kan sedan se på videon vilken typ av våld som orsakade det och därefter titta på positioneringsdatan. Vi kan där även se om de åker i en viss hastighet och om de varit väldigt belastade när de fått smällen, säger Swarén.

Typen av smällar skiljer sig

Projektet testades först på Leksands damlag och redan där kunde Swarén dra några slutsatser, bland annat att forwards är mer drabbade.

– Troligtvis är det så att forwards jagar pucken mer och kommer in i många närkamper när de går ner mot hörnen, menar han och berättar att även spelarens längd spelar roll.

– På en lång spelare som tar jättemycket tacklingar kanske bara några få når huvudet, men på en kort spelare som tar färre tacklingar träffar fler mot just huvudet. Det blir väldigt tydligt när man ser det i siffror.

Swarén berättar även att det skiljer sig mellan tjejer och killar, både gällande antal smällar, hur smällarna tar i huvudet och kraften i dessa. Majoriteten av smällarna mot huvudet hos tjejerna sker framifrån och uppe på huvudet, ungefär som att de åker in i något. De har inte lika många små smällar som killarna som testats utan har fler smällar som ligger i mellanregistret i kraft, 15–30 G. Killarna däremot får fler små smällar hela tiden och sedan inträffar någon enstaka stor smäll.

G-kraft och roterande acceleration

Kraften mäts alltså i G. Mikael Swarén förklarar här begreppet och hur det samverkar med roterande acceleration, dvs kraftiga roterande rörelser på hjärnan som gör att den hamnar i rörelse.

– Att nicka en fotboll är 10–25 G och om man boxas är det 30-60 G. Kommer man ovanför de siffrorna börjar det bli illa. Att få en smäll på 60 G behöver dock inte betyda att man ådrar sig en hjärnskakning. Det beror helt på var smällen träffar och hur roterande accelerationen är.

– G-kraft är lite lättare att förstå än roterande acceleration. Man tror att det är just dessa höga roterande accelerationer som är mer skadligt för huvudet, i kombination med var smällen tar. Höga G och smällar framifrån vid pannan är inte lika farligt som på sidan exempelvis, eller i vissa fall bakifrån eller uppifrån, berättar Swarén.

Fler smällar i kampmoment än från tacklingar

Mikael Swarén berättar vidare att det är mycket som sker i kampen om pucken och när det är ”gruff”. Då kan det resultera i att spelaren slår huvudet i sargen eller åker in i en annan spelare.

– Som spelare misstänker jag att det blir som att man åker in i en ”vägg” utan att riktigt vara med på det. Det är inte jättemånga smällar som kommer från rena tacklingar.

I kampspelet menar Swarén att bålstyrkan skulle kunna tänkas vara en viktig del för spelarna för att hjälpa sig själva att undvika smällar. Detta då styrkan påverkar möjligheten att orka hålla uppe kroppen och titta upp. Just att titta upp är  korrelerat till hur många eller få smällar spelarna får. Huruvida en stark bål faktiskt gör att spelarna tittar upp mer återstår att titta närmare på i Swaréns studier.

– Sedan är det väl som mycket annat en utbildningsfråga för spelare, att påminna och lära spelarna att titta upp för att skydda sig själva, säger han och fortsätter:

– Intressant är också att kolla på vilken fysik spelaren har gällande syreupptagning och hur trött denne är. Det finns teorier kring detta och att spelare som är dåligt tränade får fler hjärnskakningar. Vi försöker hitta samband. Om det till exempel kan vara så att de som har mest belastning, alltså har varit inne på isen länge, eller överlag har lägre syreupptag får flest smällar och så vidare. Men jag har inte sett några konkreta bevis på detta hittills.

Tjejer mer utsatta för att få hjärnskakning

Mikael Swarén berättar att det generellt ser ut som att tjejer är mer utsatta för att få hjärnskakningar än killar. Den idrott som verkar ha näst mest hjärnskakningar på träning är just damhockey. Allra flest har professionell rugby för herrar. Dock är inte orsaken eller orsakerna till det inte helt fastslagna ännu.

– Jag har tyvärr inte heller svaret, men en troligt bidragande orsak är nackens muskulatur där tjejer har mindre och lite svagare muskler. Det finns även funderingar kring små skillnader i hjärnans anatomi mellan könen som kanske kan påverka risken för hjärnskakningar. Likaså kan det finnas ett hormonellt samband, säger Swarén.

Hjälmen

Ett av de viktigaste skydden för ishockeyspelare är hjälmen som ska försvara huvudet mot smällar. Dess utformning är av den anledningen viktig och Mikael Swarén har analyserat dagens hjälmar.

– Hockeyhjälmarna sitter inte riktigt fast som exempelvis cykelhjälmen. Om hjälmen sitter bättre på huvudet har man större fördelar av inbyggda funktionaliteter för att skydda huvudet och ögonen.

Om man jämför hur tjock en hockeyhjälm är jämfört med en cykelhjälm går det också att diskutera det absorberande materialet i hjälmen. I EPP (expanded polypropylene) eller EPS (expanded polystyrene) är hockeyhjälmarna mycket tunnare och har dessutom ett ganska hårt yttre plastskal. Där tror jag att det skulle gå att tjocka till hockeyhjälmen så att den kan absorbera mer energi, men då blir den lite bulkigare, fortsätter Swarén.

Han tror att det finns en hel del ytterligare utveckling att göra kring hjälmarnas utformning. Och en hel del tester.

– Om du får en smäll i ishockeyn, hur vet du att hjälmen fortfarande funkar? Förr hade man mycket skum i hjälmarna men nu är det mycket EPP vilket tål ganska många repeterade smällar, men absorberar inte lika mycket energi som den klassiska frigoliten gör. Jag tror att hjälmarna nöts upp, framförallt på herrsidan när de tacklas mycket och hjälmarna slår i överallt. Det skulle vara intressant att göra dropptester med hjälmar, nya och gamla, både dam och herr, menar Swarén och utvecklar:

– Vi skulle kunna ta 20 nya hjälmar och droppa dessa, det vill säga utsätta dem för påfrestning genom att släppa dem till marken från en bestämd höjd. Vi kan även ta 20 använda hjälmar från herr och 20 från dam för att se om de har tappat i energiabsorberingsförmåga under en säsong. Om så är fallet måste man börja kolla över det här noggrannare.

Analysen från dropptesterna tas vidare för vidare utvärdering, precis som de ytterligare testdelar Swarén beskrivit. Nästa steg för projektet blir att kombinera fler mättningar med tandskydd och video samt jobba med biomarkörer i blod för att se hur blodvärdet påverkas vid hjärnskakningar. Parallellt med detta jobbar KTH med simuleringar baserade på sensor och videodatan från Leksands IF. Målet, menar Swarén, är att utveckla ett automatiskt system som kan känna efter och identifiera smällarna mot huvudet i syfte att täcka in alla matcher och träningar utan att klubbarna behöver ta till extra resurser.

Det är några av spåren kring arbetet med spelarnas säkerhet och det viktiga arbetet fortsätter.