Ny forskning visar samband mellan biologisk mognad och framgång inom ishockey

Bakgrund

Vår fysiska mognadstakt styrs av genetik och biologiska signaler som inte går att påverka. Unga idrottare i samma kronologiska ålder varierar avsevärt i mognadsstatus. Under pubertetsåren kan skillnader i fysisk mognad vara upp till 5 år mellan individer födda samma år. Detta kan ha stor betydelse i ishockey eftersom spelare som mognar tidigt har ett försprång när det gäller kroppsstorlek, muskelmassa, snabbhet och kondition. Prestationsfördelarna som är förknippade med tidig mognad ökar möjligheten att identifieras som talang och tas ut till nationella läger och landslag. Det kan också leda till att sent utvecklade spelare successivt väljs bort, inte får samma möjligheter att utvecklas i form av tillgång till bra träning, coaching och matchande, eller att de tappar intresset då de upplever att andra spelare "springer ifrån" i utvecklingen.

Biologisk mognad och vägen till NHL

Den första studien, publicerad i Sports Medicine (2024), har fått internationell uppmärksamhet och undersöker sambandet mellan biologisk mognad och framgång som junior- och senare seniorspelare. Studien som omfattar data från 20 år och 4787 spelare, visar att tidig mognad ofta är fördelaktig på juniornivå, men inte nödvändigtvis leder till framgång på seniornivå, såsom att nå NHL.

Forskningen visade att tidigt mogna spelare har större chans att bli uttagna till juniorlandslag, där en slutsats är att tränarna premierar fysisk mognad eftersom det påverkar nuvarande prestation i positiv riktning. Men det var i stället spelare med senare mognadstiming som i högre grad nådde hela vägen till NHL. Dessa fynd är särskilt intressanta eftersom de utmanar traditionella uppfattningar.

Tommy Lundberg, Docent i fysiologi vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien, förklarar:

"Det är intressant att se att spelare som mognar senare har en högre sannolikhet att nå NHL, trots att tidig mognad premieras på juniornivå. Detta understryker vikten av att inte förbise sent biologiskt mogna spelare och att tidig framgång driven av fysiska fördelar inte nödvändigtvis är en indikator på framtida potential."

John Lind, ansvarig för utbildning och forskning på Svenska ishockeyförbundet, kommenterar studiens betydelse:

"Den här forskningen ger oss värdefulla insikter som vi kan använda för att bättre stödja våra unga spelare och ge flera möjlighet att nå upp till sin fulla potential. Det ger oss även kunskap om tränarnas selekteringpreferenser. Genom att förstå och ta hänsyn till biologisk mognad kan vi öka kunskapen och förståelsen hos de som selekterar, samt skapa mer rättvisa och långsiktigt hållbara utvecklingsvägar."

Bio-banding: En metod för att ge spelare nya utmaningar

Den andra studien, publicerad i PLOS ONE (2024), är en pilotstudie som utforskar konceptet bio-banding, en metod där spelare grupperas baserat på deras biologiska mognad snarare än kronologisk ålder. Studien genomfördes med 69 U13- och U14-spelare från en större svensk förening, där spelarnas biologiska ålder först beräknades och sedan deltog de i traditionella matcher, det vill säga i kronologisk ålder, samt i matcher där de delats in efter biologisk mognad – så kallade bio-band.

Resultaten visade bland annat att bio-banding kan ge de som är sent biologiskt mogna bättre förutsättningar att ta för sig mer i spelet medan tidigt utvecklade får större utrymme att förbättra sina taktiska och tekniska färdigheter.

Tommy Lundberg påpekar fördelarna med bio-banding:

"Bio-banding kan vara ett effektivt verktyg för att ge nya typer av utmaningar som spelarna inte möter lika ofta i ålderslagen. Det hjälper till att bredda de fysiska och tekniska utmaningarna, vilket gynnar både tidigt och sent fysisk utvecklade."

John Lind ser också potentialen i bio-banding som ett verktyg för svensk ishockeys utveckling:

"Vi ser stor potential i bio-banding och håller nu på att genomföra ett antal studier tillsammans med USA Hockey, där vi vill ta fram enkla ramverk som föreningar kan använda i sin vardag för att göra spelarutvecklingen ännu bättre"

Studien tittade även på tränares selektionspreferenser.

Både matcherna i kronologisk ålder och bio-band filmades och analyserades av 29 erfarna tränare från elitklubbar runtom i Sverige. Tränarna randomiserades i två grupper och fick i uppgift att identifiera sju spelare från antingen matcher i kronologisk ålder eller i bio-band som de skulle välja om de ansvarade för intagningen till ett hockeygymnasium.

Syftet var att undersöka vilka faktorer som påverkar urvalet av spelare. Resultaten visade bland annat en tydlig koppling mellan fysisk prestation och selektion.

En annan intressant upptäckt var att spelare med tidig biologisk mognad oftare spelade i defensiva positioner, jämfört med de som mognar senare. Detta kan tyda på att tränare ser fysisk förmåga som en fördel i defensiva roller.

Studien belyser vikten av att förstå hur biologiska faktorer kan påverka både spelarens utveckling och tränarnas beslut inom ungdomshockeyn.

Slutsats

De nya forskningsfynden understryker vikten av att ta bättre hänsyn till spelarnas biologiska mognad i spelarutvecklingen. Genom att inkludera bio-banding och kontinuerligt följa tillväxt och mognadsgrad kan vi skapa mer rättvisa och långsiktigt hållbara utvecklingsmiljöer. Detta kan i sin tur leda till att fler spelare får möjlighet att nå den absoluta toppen inom ishockey.

Fotnot: I studierna mättes biologisk mognadsgrad som procent av konstaterad (studie 1) eller uppskattad (studie 2) fullvuxen längd.
Länkar till studierna:

https://link.springer.com/article/10.1007/s40279-023-01985-z

https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0308676

Läs mer på Hockeyakademin

Bio-banding, av Tommy Lundberg

Vilka når NHL, av Tommy Lundberg