Anders Larsson: Hockeyfunderingar i sommartider

När vi nu går in i sommarstiltjen så kan vi summera en hockeysäsong som haft både med- och motgångar.

Vi nådde inte de mål vi hade ställt upp för OS och VM, men vi gladdes åt U18-killarnas VM-guld och -tjejernas fina fjärdeplats efter en stark insats med snudd på finalspel.

På plussidan finns flera tunga faktorer: den viktigaste att svensk ishockey har tagit sig igenom och ur pandemin på ett kraftfullt sätt. Svensk ishockey har haft en konstruktiv dialog med politiker och myndigheter, men framför allt har ledare och hockeymänniskor på alla nivåer ställt upp, hållit ihop och visat att när vi gör saker tillsammans, då kan vi flytta berg.

Som jag skrev i min förra krönika: hjälmen av för svensk ishockeys alla ledare på alla nivåer.

Jag önskar er en skön sommar med bad, sol och välbehövlig avkoppling. För mig innebär sommaren stugan i Dalarna, naturligtvis med vila men också med några funderingar kring problem som ändå kvarstår efter pandemin. För sådana finns: jag tänker i första hand på domarsituationen.

Tvärtemot alla negativa spådomar - och jag ska väl erkänna att jag själv hörde till de verkligt oroliga - har vi klarat att behålla ungdomarna i vår sport, och till och med ökat andelen unga spelare. Tyvärr gäller inte det på domarsidan. Vi har tappat domare på distrikts- och föreningsnivå under pandemin. I flera distrikt har vi sett inställda matcher eftersom domare saknats.

Nu agerar vi. Vi har gjort en seriös satsning med 500 000 kronor extra till varje region som en del av återstarten av domarverksamheten. Förbundets domaransvarige David Bergman leder en nationell distriktsdomarsatsning. Glädjande är att vi kan se att fler och fler blir domare på heltid, både i SHL sedan flera år tillbaka och nu även i Hockeyallsvenskan.

Domarfrågan är speciell för mig och det är väl därför jag oroat mig lite extra; den ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har själv varit domare och linjeman, som det hette då, på distrikts- och förbundsnivå i Gästrikland. Och för 25 år sedan anställdes jag som domarkonsulent i hockeyförbundet, ett jobb jag från år 2000 följde upp med engagemang i förbundets domarorganisation i fyra år.

Jag vet hur det är att vara domare och jag vet också hur domare ibland behandlas, både av folk på isen och av människor på läktaren eller till och med utanför den. Vi behöver tänka till här och vi behöver också få till en förändring. Ser vi enbart till det som händer på isen, så kan vi till exempel jämföra med NHL där det är förbjudet för lagens representanter att kontakta domarna förrän en viss tid efter matchen. Så här finns en hel del att fundera på.

Men akut nu måste vi se till att vi kommer i kapp med utbildningen av domare för att fylla upp det tomrum som skapats under pandemin. Det arbetet har vi inlett.

Till sist vill jag välkomna Roger Ekström från Linköpings HC på posten som ny ordförande för SHL. Han tar över efter Anders Källström som jag vill tacka för ett mycket gott arbete och ett fint samarbete med förbundet.

Serieutredningen och de långa avtalen mellan förbundet och SHL, liksom avtalet med NHL till 2030, är några saker vi åstadkommit tillsammans. Det har vi gjort i en tid där vi prövats av en pandemi, som i ett slag förvandlades till en av våra största kriser. Det som har hänt besannar en urgammal sanning: tillit och förtroende byggs under normala förhållanden och prövas i kris. Vi höll ihop. Och vi klarade krisen tillsammans.

Nu fortsätter vi att bygga svensk ishockey.

Och med det, kära hockeyvänner: ha en skön sommar. Koppla av och njut. I september börjar allvaret igen. Då går vi in förbundets 100-årsjubileum med stärkta krafter.