Anders Larsson: Välkommen till en ny säsong med VM och problem att lösa

Nu är det dags: hockeysäsongen 2024/25 står för dörren. Det är en säsong som vi går in med sköna känslor från den förra med nya publikrekord i både SHL och Hockeyallsvenskan och med fina siffror från SDHL. Vägen framåt är utstakad i svensk ishockeys strategi 2030. Det sker ett ordentligt arbete med hockeykontoren och föreningsutvecklingen. Och att den kommande säsongen avslutas med VM på hemmaplan i Stockholm gör ju inte precis saken sämre.

Vi är många som älskar den här sporten, och vi har något att se fram emot.

Jag hoppas att ni alla, ni som är Hockeysverige på alla nivåer, från er som kör ismaskin och står i kiosken i ishallen till funktionärer och tränare och spelare, har haft en skön och vilsam sommar. Själv fick jag några avkopplande veckor i stugan i Dalarna, och dessutom fick jag som vice ordförande i Sveriges Olympiska Kommitté uppleva en del av OS i Paris. Sarah Sjöström, Armand Duplantis och totalt elva svenska medaljer … det var en upplevelse.

Men den största upplevelsen, det blir när pucken släpps i vår hockey här hemma. Det är ungefär nu, när försäsongen dragit igång med träningsmatcherna, som jag börjar känna det stora hockeysuget. Och en säsong som avslutas med ett VM på hemmaplan … det kan knappast bli bättre.

Hockeyettan – regional elit

Hockeyn engagerar. Det har märkts under sommaren, inte minst i den debatt som uppstått kring klubbarnas ekonomi: det handlar om några klubbar i allsvenskan och om läget i Hockeyettan.

Jag brukar kalla Hockeyettan för ”vår regionala elit”. En oerhört viktig kugge i det maskineri som är den svenska ishockeyn. Här pratar vi ju om klubbar som inte bara har ett A-lag, de har också junior- och ungdomsverksamhet för både killar och tjejer, alla de spelare som betyder så mycket för vår ishockey. Det är klubbar som är grunden i den svenska hockeypyramiden; de klubbar som tar fram och skolar framtidens toppspelare.

Att flera klubbar inte klarade de ekonomiska krav vi ställt bevisar att läget i Hockeyettan är utmanande. Det här är en debatt och problem vi tar på allvar. Ingen ska tveka om det. Jag vet att det kämpas ute i klubbarna. Och jag vet att det inte alltid är lätt. Men i grund och botten så handlar det om att varje klubb måste ta ansvar för att driva sin verksamhet på ett hållbart sätt. Låt mig vara tydlig: vi ser exempel på klubbar med en skral ekonomi som i slutet av säsongen värvar ganska dyra spelare. Det är inte att ta ansvar.

Nu blir det 36 klubbar istället för 40, och inget lag åker ur. Men vi både behöver och kommer också att se över seriemodellen. Vi har tillsatt en arbetsgrupp som ska titta på den för att hitta hållbara lösningar för framtiden. Det kanske går att minska resandet för lagen genom att de idag fyra serierna blir fem? Kanske ska man förändra upplägget och efter jul skapa en typ av fortsättnings-etta med de bästa lagen från tvåan? Det är många boll… puckar i luften just nu.

Den grupp som ska titta på Hockeyettans seriemodell består av Jonas Sandberg från förbundsstyrelsen, tävlingschefen Magnus Mårtensson och från Hockeyettan vd Jens Israelsson och vice ordföranden Carl-Magnus Jonsson.

Ser över licensmodellen

Vi kommer också att titta på licensmodellen som, det vill jag stryka under, är tillkommen efter demokratiskt fattade beslut i Hockeysverige. Jag tycker att det är bra att vi har regler som ställer krav. Det handlar ju om att klubbarna verkligen ska kunna fullfölja säsongen: klubbar som inte gör det, som går i konkurs eller drar sig ur, sätter ju tävlingen ur spel och bryter den sportsliga rättvisan.

Vi har tyvärr sett under åren hur klubbar har hittat kryphål i bestämmelserna, till exempel genom att göra organisatoriska förändringar för att få ner omsättningen, som ju ligger till grund för licenskravet. Vi har också sett hur licenskraven kan drabba klubbar som är delar av en större förening hårdare än vad det borde handla om.

Tanken är att både den grupp som går igenom Hockeyettans seriemodell, och den grupp som ser över licensreglerna, ska lägga fram sina rapporter på förbundets ordförandekonferens den 22-23 november.

Det finns mycket att gå igenom och titta på här. Alla vi som sysslar med detta vet vad Hockeyettan betyder, hur bred och viktig verksamheten är. Precis före sommaren träffade jag ordförandena i Hockeyettans klubbar, och jag vet hur läget är. Jag vet att många har det kämpigt. Men jag vet också att vi tar de problem som Hockeyettan dras med på största allvar. Jag är också övertygad om att om vi jobbar tillsammans, så löser vi också de problemen.

Med det: varmt välkomna till hockeysäsongen 2024/25.