Anders Larsson: Tid för fler anläggningar – och för nytänkande

Tvärs över gatan från Dalagatan 46 där Astrid Lindgren bodde i över 60 år, ligger Vasaparken. Det är bara ett hårt slagskott från Odenplan, mitt i Stockholm. Jag bor själv i närheten och brukar promenera i området. Vasaparken gör mig alltid glad: på sommaren massor av fotbollsungdomar och andra idrottare på en stor konstgräsplan. Och på vintern hockey- och bandyspelare som delar isen med konståkare.

Vasaparken är egentligen en idealisk modell för hur det borde vara: en bra konstgräsmatta med frysrör under som när vintern börjar lägga sig över Stockholm snabbt kan förvandlas till en isyta. Morgon, middag och kväll är det full aktivitet i parken, året om.

Vi behöver fler platser som isytan i Vasaparken. Inte bara i Stockholm, utan i hela landet.

I arbetet med anläggningssituationen i landet gjorde vi ett omtag 2015, då vi tog ett nytt samlat grepp över frågan. Rent konkret har vi fått 20 nya ishallar sedan 2015; idag har vi 365 ishallar i Sverige.

Men behoven är stora nu när vi ökar kraftigt på flicksidan: en fingervisning är att om vi ska komma upp på Finlands nivå i antalet ishallar i förhållande till antalet invånare, så behöver vi ytterligare 90 hallar i Sverige…

Samtidigt har läget förändrats sedan 2015. Vi har gått igenom en pandemi som har satt fingret på brister inte minst inom omsorgen, utmaningar och problem som måste mötas och åtgärdas i kommunerna. Vi har en energikris som driver priserna i höjden, vi har ett instabilt omvärldsläge. Det betyder att vi inom hockeyn måste tänka delvis nytt: hur ska vår strategiska plan för framtiden se ut när det handlar om ishallar och isytor för spontanåkning?

I samband med Beijer Hockey Games i Malmö nyligen bjöd vi in till en workshop om anläggningsfrågan på temat ”Ny strategisk plan för fler ishallar och isytor”. Under ledning av Göran Tidström som är ordförande i förbundets anläggningskommitté och Simon Stigenberg som är anläggningsansvarig, samlade vi folk inom förbundet, representanter för fastighetsbranschen, politiker från olika partier och de som arbetar på förbundets Hockeykontor i landet för att diskutera frågan: vad blir viktigt framöver? Vad behöver vi förfina och utveckla i vårt arbete? Vilka nya lösningar krävs? Kan vi hitta en mer hållbar och miljövänlig teknik när vi bygger nya ishallar och/eller anlägger nya isytor? Hur ser vi på privata aktörer på området?

Vi har, som sagt, fått 20 nya ishallar sedan 2015. Just nu ser vi ett 30-tal olika projekt i varierande stadier: allt från kommunala utredningar till nästan färdiga hallar. Anläggningskommittén ska nu formulera förslagen utifrån svensk ishockeys ”Strategi 2030” som klubbas vid förbundsmötet i juni.

Fyra viktiga områden

Inför det vill jag gärna peka på några viktiga områden som jag anser att vi måste se extra noga på:

Energifrågan: Många av våra ishallar byggdes på 1980- eller -90-talen, och har energilösningar som inte passar idag. Här behöver vi inom svensk hockey hjälpa kommunerna med nya smarta förslag för att få ner energiåtgången, göra nyttjandet av ishallar och isytor mer effektivt, och därmed sänka kostnaderna.

Ägandet: Idag ägs de allra flesta ishallarna av kommunerna. Det, och det ideella ledarskapet, gör att vi kan hålla nere priserna för träningstider och annat. Jag vet att många andra länder tittar avundsjukt på oss för det… Nu ser vi att fler privata intressenter äger anläggningar som kommunerna sedan skriver långa avtal med. Hur kommunerna löser ägarfrågan är inte något vi ska lägga oss i. Men däremot är det vår uppgift att göra allt vi kan för att slå vakt om de kommunala taxorna, så att vi kan fortsätta att hålla nere avgifterna och ge fler människor möjlighet att spela hockey.

Stödet till Hockeysverige: Det verkliga påverkansarbetet i ishallsprojekten sker ju lokalt och ska vi vinna förtroende ute i kommunerna, så måste vi förstå hur läget är. Från centralt förbundshåll behöver vi säkerställa teknisk expertis och stötta de regionala Hockeykontoren och föreningarna med vad vi kan kalla anläggningskompetens. Vi kan hjälpa till med teknisk kompetens, modellhallar, energilösningar, stöd till påverkansarbete och annat. Vi kommer att stärka resursen för anläggningsfrågorna på förbundskansliet.

Göra vår hemläxa: Rickard Fagerlund, en av mina företrädare på posten som ordförande i förbundet, brukade prata om att vi måste göra vår hemläxa ordentligt. Vi är bra på att prata om att vi behöver flera anläggningar, och det är viktigt. Men om vi också lärde oss att bli mer effektiva med hur vi utnyttjar anläggningarna så skulle mycket vara vunnet. Kanske kunde man till exempel få bort dödtiden och korta ner träningspassen? Kanske dra den teoretiska delen utanför isen? Kunde vi öka effektiviteten i användningen med tio procent, så har vi vunnit enormt mycket. Rickard fick mycket kritik för att han tog upp frågan, men jag vill hävda att han hade rätt.

Till sist: ett stort grattis till Sam Hallam och ledningen för Tre Kronor som nu vunnit alla de tre turneringarna i Euro Hockey Tour 2022-23. Det har hänt tidigare att Tre Kronor vunnit två av de fyra EHT-turneringarna. Men aldrig tre. Ett härligt avstamp inför Czech Hockey Games i maj och VM i Tammerfors.

Låt mig också gratulera U18-tjejerna som gjorde en väldigt bra VM-turnering i Östersund, även om de inte räckte ända fram. Värt att stryka under är att tjejernas öppningsmatch mot USA sågs av 974 000 tittare i SVT.

Tre segrar i EHT är stort. Att nästan tio procent av Sveriges befolkning såg U18-tjejerna spela är minst lika stort. Och det skulle inte förvåna mig ett dugg om någon eller några av killarna i Tre Kronor och tjejerna i U18-laget har spelat eller lekt hockey i Vasaparken.