Anders Larsson: Spännande slutspurt av säsongen

Vi är inne i slutspurten av hockeysäsongen. En höjdpunkt för alla oss som älskar den här sporten.

Att jag gör det är knappast någon hemlighet. Det skulle inte gå att ha det jobb jag har annars. Jag följer hela den svenska hockeyn så noga jag kan så mycket jag kan. Men det finns ju perioder då det pirrar lite extra: dels när säsongen börjar efter en lång hockeytorka under sommaren - och så i tider som de här, med slutspel och kval.

Det är den tid på hockeyåret som innehåller så mycket glädje och jublande framtidstro och så mycket sorg och krossade förhoppningar: slutspels- och kvalhockeyn betyder nerv och spänning. Jag tror att många, många i Hockeysverige håller med mig om att det är den bästa tiden på hockeyåret.

En av våra serier är redan avgjord. Luleå spelade hem ytterligare ett SM-tecken efter en final mot Modo. Jag lyfter på hockeyhjälmen för Luleå: klubben var tidigt ute med en seriös damsatsning och är fortsatt ledande i många avseenden. Jag ser SM-guldet inte minst som en hyllning till Luleås tidigare ordförande Curt Johansson som var drivande när damligan SDHL bildades för åtta år sedan; han blev också ligans förste ordförande.

Jag såg finalen på plats i Luleå och kan konstatera att stämningen i den avgörande matchen var fantastisk. I publiken fanns nya grupper med fler unga och kvinnor än vad vi normalt ser när herrarna spelar. Det är viktigt: det bygger intresset för ishockeyn bland nya målgrupper.

Damhockey, det har jag skrivit flera gånger i de här krönikorna, är en viktig faktor i svensk hockey. Alla klubbar tjänar på en seriös damsatsning. Och att en sådan är på gång har vi svart på vitt på. På Internationella kvinnodagen den 8 mars kunde Svenska Ishockeyförbundet med stolthet berätta att vi nu passerat milstolpen 10.000 flick- och damspelare i svensk ishockey.

Det betyder inte att allt är problemfritt. Diskussionen om antalet importer i SDHL är ständigt levande: jag har tidigare skrivit om den serieutredning för svensk damhockey som både regionalt och nationellt ska säkra damhockeyns kvalitet och status i framtiden, inte minst med tanke på Damkronornas möjligheter att lyckas internationellt. Utredningens resultat ska läggas fram inför förbundets ordförandekonferens hösten 2024 och därefter gå ut på remiss i Hockeysverige.

I det sammanhanget vill jag gärna lyfta fram Skellefteå som via kvalet tog en plats i SDHL nästa säsong. Ett lag med en stor majoritet svenska spelare och dessutom spelare från distriktet: SK Lejon från Skellefteå, Björklöven, Clemensnäs, Skellefteå AIK, Burträsk, Lycksele och andra klubbar. Riktigt kul att se.

Intressant VM-turnering i Kirgizistan 

Själv är jag nyss hemkommen från Kirgizistan, där jag under en vecka fick vara ordförande för herrarnas VM, Division 3A. En turnering med Thailand, Mexiko, Kirgizistan, Turkmenistan, Luxemburg och Sydafrika. Det var väldigt intressant och gav nya perspektiv, liksom en hint om att vi i Sverige gör mycket rätt: både Luxemburg och Sydafrika hade svenska tränare (Christer Eriksson och Björn Kinding) och i det thailändska laget som vann turneringen spelade två svenskar med thailändskt påbrå som fått sin hockeyfostran i svenska klubbar: Ken Kindborn och Jan Isaksson.

Även om en VM-turnering där Thailand vinner, går obesegrade genom turneringen och går upp en division, kan tyckas främmande och fjärran för många svenskar så betyder det oerhört mycket för hockeyn i världsmåttstock. Hockeyvärlden blir större och ett VM av den typen som jag fick nöjet och äran att vara ordförande för, skapar intresse och engagemang för sporten. Både bland politiker, makthavare på olika nivåer och bland ”vanligt folk”.

Kvalmodellen ska utvärderas 

Inte minst bland ”vanligt folk” i Sverige går åsikterna om det svenska kvalsystemet isär. Tidigare mötte de två sämst placerade lagen från SHL varsitt lag från hockeyallsvenskan i bäst av sju matcher. Vinnarna spelade i högsta serien säsongen efter.

2018 tillsattes en serieutredning som efter en lång process i Hockeysverige kom fram till en ny modell för kvalhockeyn. Den fick premiär säsongen 2020/21: efter ett kval med de två sista lagen i SHL åker ett lag ur varje säsong och ett lag från Hockeyallsvenskan, också där efter ett kval, är garanterat en plats i ligan.

Det här är en världsunik kvalmodell. Men det är också ett system där klubbar som tävlar mot varandra i både kvalet nedåt och kvalet uppåt gör det på samma villkor, med samma TV- och medieintäkter.

Kvalmodellen kommer att utvärderas - observera ordet utvärderas och inte utredas - efter säsongen. Utvärderingen görs av de tre herrligorna SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan i Elitkommitté herr, för att sedan lämnas till förbundets styrelse.

Jag ser fram emot den utvärderingen.

Min klara uppfattning är att möjligheten att gå upp, och därmed risken att åka ur, är helt fundamental och något som syresätter hela seriesystemet. Det skapar spänning och energi på alla nivåer. Med det sagt har jag mycket stor respekt för det tryck och den press många känner när det handlar om risken att åka ur en serie.

Nu är vi inne i slutspurten av hockeysäsongen 2023/24. SHL ska kora ett mästarlag och skicka ett ur serien. Hockeyallsvenskan ska få se lag gå upp och har redan fått se ett lag åka ur. Lika spännande är det i Hockeyettan och i de olika juniorserierna som också ska kora sina mästarlag.

På landslagsnivå väntar VM för damer i Utica i New York den 3-14 april. På herrsidan VM i Ostrava och Prag den 10-26 maj.

Vi är, som sagt, inne i spännande tider.