Anders Larsson: RF-idrottens ”rättssystem” måste reformeras
Ordförandekrönika om Riksidrottsnämndens övertramp och vägen framåt.
Välkommen till en ny spännande hockeysäsong! Jag hoppas att ni alla har haft en skön sommar och är redo att ta vår ishockey ännu ett steg framåt. Vi rivstartar med Junior-VM i Kanada och Dam-VM i Danmark redan nu i augusti. Sedan vi senast hördes i den här formen har 27 unga svenskar draftats av NHL och licensnämndernas granskning har visat att alla klubbar i SHL, SDHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan klarat ekonomikraven. Vi vet också att antalet pojkar och flickor i alla åldersgrupper på ungdomssidan är fler än innan pandemin.
Det är goda nyheter för svensk ishockey när vi går in i jubileumsåret med förbundets SVT-sända 100-årsgala i Avicii Arena som en höjdpunkt.
Under sommaren har hovrätten för Övre Norrland satt punkt för det uppslitande bråket mellan ligaorganisationen Hockeyettan och Boden Hockey. Ett bråk som tyvärr också satt fingret på klara brister i RF-idrottens juridiska system.
Turerna förra säsongen ledde till inställda matcher och gav stor medial uppmärksamhet. Frågan, som ytterst gäller den svenska ligamodellen, gick hela vägen till skiljeförfaranden, till Svea hovrätt och hovrätten för Övre Norrland där Hockeyettan vann i båda instanserna. Frågan var också uppe i Konkurrensverket som valde att lägga ner ärendet. Boden Hockey har gjort rätt för sig genom att betala skadestånd och rättegångskostnader. Så i den delen har vi inom ishockeyn skakat hand och kunnat sätta punkt.
Men det kan vi tyvärr inte med Riksidrottsnämnden (RIN) som uttalat sig i frågor nämnden inte har behörighet att besluta om: tävlingsreglernas giltighet. Till skillnad från de riktiga domstolarna gav RIN Boden Hockey rätt och anklagade oss inom hockeyn för att ha en tävlingsbestämmelse (TB § 6:1 som ställer krav på klubbarna att ingå i aktuell ligaorganisation) som står i strid med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna liksom mot allmänna avtalsrättsliga principer.
Men Europakonventionen innebär förpliktelser för stater i förhållande till individer. Den ålägger därför i princip inte en icke-statlig organisation som ishockeyförbundet några rättsliga förpliktelser. I media har RIN:s ordförande därtill uttalat att bestämmelsen står i strid med Regeringsformen. Det är verkligen halsbrytande anklagelser och RIN:s agerande blev ju inte bättre av att vi inte ens fick möjlighet att yttra oss innan RIN gick ut med sina påståenden. Vi har utrett den här saken och vi har gjort det grundligt: RIN:s resonemang saknar klart och entydigt rättsligt stöd.
RIN:s resonemang tycks bygga på att det inte är tillåtet och till och med olagligt att ställa krav på att en klubb för att få spela måste ingå i en ligaorganisation. Med ett sådant resonemang kan vi väl knappast heller ställa krav på att en förening ska vara medlem i sitt hockeydistrikt (SDF) eller för den delen att en spelare måste vara medlem i sin förening för att få spela? Ytterst skulle RIN:s resonemang kunna utmana hela den så värdefulla svenska idrottsmodellen med den ideella föreningen som grund.
Min klara uppfattning är att vi inom idrotten ska värna föreningsmodellen som får oss att hålla ihop och där vi i demokratisk ordning i förbund och föreningar fattar beslut om förutsättningarna för medlemskap och deltagande i tävlingar och matcher. Sedan är det givetvis upp till var och en om man vill vara med och spela på de villkor medlemmarna demokratiskt lägger fast. Där finns inget tvång.
Nu är konsekvens inte RIN:s starkaste sida. I ett beslut i den här frågan hävdar RIN att vi kan ådömas en ”förbundsbestraffning” om 500 000 kronor. I ett annat beslut att en ”förbundsbestraffning” inte är förenlig med RF:s stadgar. Red ut den logiken, den som kan.
Det märkliga är att RIN har fått stöd av Riksidrottsförbundet (RF) som hävdar att RIN:s uttalanden om hockeyn är riktiga, trots att de till och med saknar klart stöd i RF:s egna stadgar. Inte heller här hålls konsekvensen särskilt högt: när Fotbollförbundet 2021 ville överklaga RF-stämmans beslut om fördelning av det statliga stödet, hävdade samma RF-styrelse att vad som är lagligt eller olagligt ska avgöras i skiljeförfarande och inte av ett RF-organ. Återigen: red ut det, den som kan.
Och som om det inte räckte med RIN:s övertramp så valde RF-styrelsen nu innan sommaren oväntat att på nytt ge sig in i leken genom att ”påkalla ändring” av den aktuella tävlingsregeln. RF hänvisar till gällande rätt, men utan att närmare precisera vad det betyder. Av RF:s skrivning framgår till exempel inte varför exakt samma bestämmelse är giltig för de tre ligorna SHL, Hockeyallsvenskan och SDHL, men inte för Hockeyettan. Åter något att reda ut för den som kan.
Inte heller förstår vi hur det 2022 kan få gå till så att en oenig RF-styrelse kör över Svenska Ishockeyförbundets medlemmar i en tävlingsfråga som gäller hockeyn. En RF-styrelse där flera ledamöter röstade mot och en inte röstade alls, och där RF:s båda vice ordföranden skrev en lång och välformulerad reservation mot beslutet.
Vilken blir nästa fråga där RF kör över våra medlemmar och de beslut de fattat? Licensreglerna eller kvalsystemet? RF:s agerande är under all kritik och så här kan vi naturligtvis inte ha det i svensk idrott.
Jag har funderat mycket på den här frågan; den skaver och den sätter verkligen fingret på att idrottens demokratiska modell och egna rättssystem kan äventyras om vi medlemmar nu inte agerar och är kloka.
Jag kommer själv ur den folkrörelse som idrotten är och som under årtionden nu samlats i RF med miljoner engagerade människor på alla nivåer. I vår sport är det spelare och tränare, kanslifolk, vaktmästare, materialare och kafépersonal, mammor och pappor som skjutsar och knyter skridskor, kör ismaskin och säljer kaffe och bullar. Därför gör det ont att konstatera att RF-idrottens juridiska system är format i ett tidevarv som inte hade kännedom om idrottens förutsättningar idag, där den kommersiella utvecklingen och professionaliseringen är en stor och viktig del av den idrottsliga verkligheten.
Det finns bara en väg framåt. Den är att svensk idrott en gång för alla slår fast att det är medlemmarna i varje specialförbund som ytterst beslutar om tävlingsreglerna för sin idrott och hur dessa ska tillämpas. Vad som är lagligt eller olagligt i rättslig mening ska lika självklart avgöras i riktiga domstolar och inte av olika idrottsorgan som RIN eller RF-styrelsen. En linje vi i svensk ishockey kommer att driva inför RF-stämman 2023.
Idrotten har ett eget i grunden väl fungerande ”rättssystem” med olika nämnder som kan fatta beslut utifrån idrottens regelverk och som vi tillsammans måste värna. Inom vår sport har vi en disciplinnämnd som inom något dygn fattar beslut om avstängningar och böter vid olika förseelser på isen. Vi drar också en klar skiljelinje mellan idrottens och vårt regelverk och de regler och lagar som gäller ute i samhället. Disciplinnämnden uttalar sig exempelvis aldrig om en förseelse på isen är att betrakta som misshandel i lagens mening: vad som är lagligt eller olagligt ska alltid avgöras i riktig domstol. På något annat sätt kan vi helt enkelt inte ha det.
Med det: nu kavlar vi upp ärmarna och gör säsongen 2022/23 till ett bra hockeyår.
