Anders Larsson: En sommarhälsning till Hockeysverige
Anläggningar, digitalisering, Stockholmshockeyn – tre hockeyfrågor som Svenska Ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson lyfter i sin säsongsavslutande krönika.
Vi lägger hockeysäsongen 2022/23 till handlingarna och kan konstatera att hockeyn är en sport med många ansikten. På isen avslutades säsongen med att ännu en svensk spelare, William Karlsson, av de 107 svenskar som spelat i NHL den här säsongen, fick höja Stanley Cup-bucklan. Och så att säga på den administrativa sidan avslutades säsongen med att förbundsmötet, som är svensk ishockeys högsta beslutande organ och som sammanträder vartannat år, under helgen som gick lade fast framtidsplanen Strategi 2030.
Det är en samlad väg framåt för svensk ishockey som helhet; vi har avtal på plats med SHL och Hockeyallsvenskan till 2030. Vi har ett långsiktigt avtal med NHL. Allt lagt tillsammans skapar det en bra och stabil grund för det vi ska göra: fokusera på att utveckla ishockeyn i Sverige.
För egen del är jag glad över förtroendet att få leda svensk hockey i ytterligare två år. Och ödmjuk inför den uppgift som ingen kan klara ensam: den klarar vi bara tillsammans. Vi fick en bra start under det gångna verksamhetsåret. Återstarten efter pandemin har gått väldigt bra, över förväntan. Vi såg publikrekord i SHL med över två miljoner åskådare och i Hockeyallsvenskan med över en miljon. Vi har fler barn och ungdomar i alla åldersgrupper jämfört med innan pandemin och vi har kunnat notera en rejäl ökning på tjejsidan.
Någon påpekade för mig att jag skrivit mycket om dam- och flickishockeyn i mina krönikor. Det är ingen tillfällighet: det är en prioriterad fråga för svensk ishockey. På herrsidan är vi redan etablerade, även om det varit dåligt med internationella framgångar några år nu. På damsidan har vi däremot en resa att göra. Det är en resa som känns väldigt spännande. Vi såg till exempel det intresse som mötte U18-tjejerna som gick till final i VM i Östersund. Vi hade en slogan där, The future starts now, och den säger det mesta. Kan vi utveckla damhockeyn ännu mer, så kan vi också skapa en ”hel” hockeyrörelse, och det tjänar alla på. Det är otroligt viktigt att vi kan bjuda på en hockey för alla.
Precis som det har varit länge att pappa tar grabbarna till hockeyrinken, ska det i framtiden vara helt naturligt att mamma tar tjejerna till rinken. Att vi får flera tjejer och kvinnor med bland de 10.000-tals människor som jobbar ideellt med hockeyn och som är själva basen för vår sport.
Vi har mycket kvar att göra, inte minst på ledarsidan och bland domare och tränare. Och självklart också på spelarsidan. Men vi blir bättre och bättre på det, och det gläder mig. Antalet tjejer inom hockeyn har ökat med runt 2 500 de senaste två åren och vi ligger nu precis under 10 000 aktiva tjejer. Den siffran ska vi gå över under nästa år.
Men jag ska inte dölja att det också finns en kommersiell sida av detta. Det handlar också om att få nya sponsorer, skapa nya intressegrupper och öka det kommersiella utbytet. Vi vet att svensk ishockey är en folkkär sport. Ska vi kunna fortsätta att vara det och fortsätta att vara relevanta, så måste vi utveckla sporten.
Tre funderingar i sommar
Sommaren är tid för avkoppling, för lugn och vila. Men också för eftertanke och för att skapa kraft att lösa de frågeställningar och utmaningar som så att säga kommer med jobbet. Själv kommer jag att fundera bland annat på anläggningsfrågan; vi har fått 20 nya ishallar sedan 2015, men det är långt ifrån tillräckligt och följer inte alls med tillväxten inom hockeyn. Vad kan vi göra där? En ny ishall är oftast ett kommunalt beslut, men hur kan vi i förbundet jobba ännu bättre med problematiken på ett nationellt plan?
En annan sak att fundera på är vad det betyder för ishockeyns status i Sverige när det även kommande säsong kommer att saknas ett SHL-lag i Stockholmsregionen. Det är ett spörsmål som kanske låter ointressant för stora delar av Hockeysverige, men som faktiskt är viktigare än vad många tror. Det handlar om intresse, om mediabevakning och tillväxt.
En tredje fråga som gjord för funderingar i solstolen är den om digitaliseringen inom idrotten. Det är en ständigt aktuell fråga som vi redan har på agendan i förbundsstyrelsen och som kräver ett strategiskt grepp och en helhetssyn. Vi bygger ut Svensk Hockey-TV i ishallarna. Vi satsar på mer digital utbildning av ledare och domare. Och på RF-stämman nyligen togs E-sporten upp i RF-familjen. Hur gör vi med E-hockeyn?
Som sagt, frågor som tål att funderas på. För egen del gör jag det från mitt sommarparadis i stugan vid Skattungsjön i Furudal i Dalarna. Därifrån önskar jag alla inom Hockeysverige, spelare, ledare, funktionärer, domare, supportrar, alla kring lagen och alla föräldrar som skjutsar, peppar och hejar, en riktigt skön sommar.
