Anders Larsson: Ska det fungera innanför sargen måste det fungera också utanför sargen
Svenska Ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson skriver om tre ledare som betytt extra mycket för honom, och om hur viktigt det är med goda ledare i föreningsmiljön.
Ni förstår säkert varför jag inte kan låta bli att inleda min krönika med det här beskedet: när vi den 3 oktober släppte biljetterna till hockey-VM i Stockholm i maj nästa år, så kunde vi direkt konstatera att vi sålt 100 000 biljetter första dagen. Vilken smakstart på VM-uppladdningen. Vilket bevis för hockeyns popularitet i Sverige. Och vilket besked om att VM blir en riktig folkfest.
På ett bredare plan tar vi nu också nya steg för att utveckla hockeyn på alla nivåer. När jag började jobba inom hockeyn, det var i Gävle på månskensrinken i stadsdelen Brynäs för många år sedan, möttes jag av ledare som tog hand om mig, motiverade mig och uppmuntrade mig att fortsätta inom sporten.
Sådana ledare behöver vi fler av. Därför gör Svenska ishockeyförbundet nu en satsning för ledare inom vår sport. Tanken bakom detta är egentligen väldigt enkel: att vi ska ha väl fungerande föreningar som kan driva verksamhet av högsta kvalitet.
I vårt framtidsprogram Strategi 2030 slår vi fast att föreningsverksamhet av högsta kvalitet är ett fokusområde. Historiskt har vi fokuserat mycket på tränarna, och de är givetvis väldigt viktiga. Varje år går 1 200 personer förbundets grundkurs för nya tränare och ledare. Vi har över 7 000 tränare i Sverige. Men det finns också många tusentals andra ledare i och omkring föreningarna, och här menar jag ledare i vid bemärkelse, styrelseledamöter, kassörer, lagledare, folk som jobbar med marknadsfrågor, reseplanerare och andra, som är viktiga att utbilda för att det maskineri som är Hockeysverige ska fungera.
Satsningen utgår från hockeykontoren i de fyra regionförbunden; tack vare samarbetet med SHL kan vi årligen skicka ut fyra miljoner kronor per region för att hockeykontoren ska kunna anställa föreningsutvecklare och hockeyutvecklare. Arbetet med hockeykonsulenterna betydde oerhört mycket för vår talangutveckling under lång tid. Nu tar vi allt ett steg till: upp på ledarsidan. Det är ju trots allt så att för att det ska fungera innanför sargen, så måste det fungera också utanför sargen.
Välkommen Malin Andersson!
Den 9 december börjar Malin Andersson som ny utvecklingschef på förbundet. Malin Andersson har en gedigen bakgrund: idrottschef i Lidingö Stad, idrottsstrateg och chef för en avdelning på Riksidrottsförbundet som arbetat med strategisk processledning och stöd för RF:s medlemsförbund. Till det har Malin också haft flera roller och förtroendeuppdrag inom Svenska Innebandyförbundet. Hos oss kommer Malin att ansvara för förenings- och ledarutvecklingen liksom samspelet med och mellan de regionala hockeykontoren.
Jag vet själv hur mycket bra ledare har betytt för mig. Jag skulle kunna räkna upp många, men även om det är svårt ska jag nöja mig med tre, människor som jag lärt mig mycket av och som inspirerade, motiverade och trodde på mig när jag var yngre. Bengt ”Fisken” Ohlson är en. Han var en ledargestalt under mina somrar på hockeyskolan i Furudal; det var ordning och reda, han hade humor och ett enormt sportsligt kunnande. Anders Hedin var sekreterare i Gästriklands hockeyförbund när jag kom in där; en diplomatisk ledare som jag minns särskilt för att han ville ha ett möte där vi skulle gå igenom arkivet, men som egentligen handlade om att jag skulle bli ordförande i Gästrikland. En ledare som trodde på mig och som alltid backade upp mig; en jag kunde ringa till när som helst. Och så på förbundsnivå, bland många, Hans Ivar Engvall som var ledare i Brynäs och senare sportchef på förbundet: det finns ingen som lärt mig så mycket som Hans Ivar. Han hade en enorm kunskap om tävling och förbundsverksamhet.
De här tre är ledare på en högre nivå. Men när jag började jobba i kiosken på hockeyskolan i Furudal och började med domarfrågor hemma på Brynäsvallen i Gävle när jag var tonåring, så fanns det andra ledare på andra nivåer som fick mig att känna mig hemma, som gav mig förtroende och ansvar. Sådana ledare som lätt hade kunnat strunta i mig och mina kompisar, men som inte gjorde det. Så ska en bra ledare fungera, de är människor som vågar fråga, som vågar lita på folk och på så sätt vågar släppa fram framtidens ledare. Människor som har förmågan att uppmuntra folk att fortsätta jobba med det vi gör tillsammans.
Jag tror inte att vi är dåliga på det i hockeyn, men jag är övertygad om att vi kan bli bättre på det. Och det ska vi bli nu.
