Anders Larsson: ”Vi ska vara bäst i världen”
I sista krönikan för säsongen skriver Svenska Ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson bland annat om svensk ishockeys satsning på sportslig utveckling, om oroande ekonomiska resultat i flera klubbar och om välförtjänt sommarledighet för Hockeysverige.
Sommaren är på väg och hockeysäsongen 2023/24 är inne på sista varvet. Jag har ägnat de senaste veckorna åt att gästa årsmötena i våra distrikt och fått en intressant inblick i både elit- och breddverksamhet.
Resultatmässigt kan vi på elitnivå konstatera ett brons i VM och ett silver i JVM, en turnering som drog 170 000 åskådare på plats och närmare tre miljoner TV-tittare som såg finalen i SVT. U18-laget tog VM-medalj för åttonde året i rad, och det är vi ensamma om i världen.
JVM bekräftade också vad vår sport betyder för samhället på fler nivåer än som inspiration och inkörsport till hockeyn: Göteborgs stad kunde räkna in 244 miljoner kronor i en så kallad turistekonomisk effekt, och vårt förbund kunde fylla på kassan med 15 miljoner.
Bronsmedaljen i VM visade att vi är en bra hockeynation men de facto, baserat på de senaste fyra årens prestationer, rankas vi ändå inte bättre än sjua i världen. På damsidan besegrades vi av Kanada i VM-kvartsfinalen och har en åttondeplats på världsrankingen. Vi måste växla upp. Den strategi vi lagt fast säger att vi ska ha en bra verksamhet med hög kvalitet ute i klubbar och distrikt, och att vi samtidigt ska vara bäst i världen. Då duger det inte att vara sjua och åtta.
Gör övriga Europa avundsjukt
Så visst finns det frågor att fundera på i sommar. En är det ekonomiska läget i klubbarna: vi nås av rapporter om minusresultat i flera av klubbarna. Den verkligheten är oroande och något vi måste diskutera. Vi har en modell för de tre ligorna på herrsidan som gäller fram till 2030 och totalt sett är den en framgång. Jag överdriver inte när jag säger att övriga hockey-Europa tittar avundsjukt på vårt ligasystem och inte minst på Hockeyallsvenskan och hur den vuxit rent kommersiellt.
Så mycket är bra, men allt är verkligen inte som en blankspolad is. Jag har träffat klubbarna i Hockeyettan, och många rapporterar om en tuff situation. Jag hör ibland röster om att ”jamen, Hockeyettan är ju bara vår tredje liga”, men det är helt fel sätt att se det på. Hockeyettan är toppen av den breda basen i svensk ishockey, 40 klubbar över hela landet som var och en har en omfattande ungdomsverksamhet som betyder enormt mycket för våra distrikt och inte minst för den ort som klubbarna finns på.
Ytterst är det naturligtvis klubbarna som måste ta tag i sina egna ekonomier och försöka hitta nya intäkter. Men även vi i förbundet måste agera. Vi kommer att göra den sedvanliga licensprövningen i sommar, och det systemet är något vi behöver se över.
Läget är ansträngt för många klubbar och det licenssystem och de ekonomiska krav vi satte upp för klubbarna innan coronapandemin, innan det blev krig i Europa och innan inflationen slog till med full kraft, kräver kanske justeringar. Vi kommer att se över allt detta och det vi kommer fram till ska redovisas på förbundets ordförandekonferens i november. Vi har en grupp som ska arbeta med frågan nu. Förbundets generalsekreterare Christer Plars leder gruppen med Jenny Silverstrand från SHL, Gabriel Monidelle från Hockeyallsvenskan, Angelica Lindeberg från SDHL och Jens Israelsson från Hockeyettan.
Seriemodellen ligger fast
Våren har också präglats av en debatt om kvalmekanismen i svensk herrhockey, och förbundets styrelse bestämde i förra veckan att modellen ligger fast. Detta efter en utvärdering gjord av elitkommittén där de tre herrligorna finns representerade. Det blir inga ändringar gällande direkt upp- och nedflyttning av ett lag. Det känns bra att vi kunnat fatta beslut om detta innan midsommar, och ännu bättre att förbundet och de berörda ligorna är överens om vad som gäller.
Dags för välförtjänt ledighet för Hockeysverige
Så hur mår egentligen svensk ishockey? Jag får frågan ofta. Vi som lever i hockeyn, varje dag och varje minut, ser naturligtvis utmaningar och vi funderar ständigt på lösningar hur vi ska kunna göra det vi gör idag, fast bättre. Ingenting är ju så bra att det inte kan bli bättre. Men med det sagt, kan vi konstatera att vi har fler ungdomsspelare i varje åldersgrupp än vad vi hade före pandemin, att vi ökar kraftigt på tjejsidan och att vi satt publikrekord i både SHL och Hockeyallsvenskan för andra året på raken.
Allt det är saker vi alla kan njuta av i sommar. Särskilt ska ni där ute i klubbarna och distrikten njuta, alla ni som varje dag gör er insats för den sport vi älskar: ni som kör ismaskin och bemannar speakerbåset eller kiosken i ishallen, tränare, materialare, styrelsemedlemmar ute i alla klubbar och naturligtvis alla spelare på alla nivåer. Ni har verkligen förtjänat sol, bad och skön avkoppling.
Även om jag älskar hockeyn kommer det att bli skönt att få njuta några veckor med sol och bad i stugan i Furudal. Personligen har jag haft ett ganska hektiskt år med herr-VM i Tjeckien, dam-VM i Utica, USA och JVM för herrar i Göteborg. Jag har också varit ordförande för tre VM-turneringar på lägre nivå, bland annat i Kirgizistan, en upplevelse som blir ett minne för livet. Plus naturligtvis hockey på alla nivåer i Sverige, från TV-pucken och uppåt.
Och ni som kan er hockey vet naturligtvis att i Furudal arrangeras under hela sommaren en av landets främsta hockeyskolor. Så det är väl inte helt omöjligt att jag tittar in på ett träningspass eller två.
Nästa säsong har vi mycket att se fram emot med NHL Four Nations Face-Off Tournament i Boston och Montreal och herr-VM på hemmaplan i Stockholm. Med det önskar jag hela Hockeysverige en fin midsommar och en skön sommar. Vi ses igen i höst.
