Axel "Acke" Sandö

Motivering:

Axel "Acke" Sandö var den förste svenske domare som dömde i VM-sammanhang. Före andra världskriget hände det i princip aldrig att domare följde med landslagen för att skipa rättvisa i de stora internationella turneringarna. Den uppgiften utfördes av värdlandets domare eller i många fall av spelarna själva.

Sandö påbörjade sin domarkarriär i mitten av 30-talet efter att själv ha varit aktiv som spelare.  Redan 1936 blev han ledamot i Svenska Ishockeyförbundets domarkommitté och kvarstannade på sin post under hela trettio års tid fram till och med 1966. Han var dessutom med i Tekniska Kommittén under 17 år mellan 1948 och 1965.

Sandö gjorde sin internationella debut som domare under VM i Prag 1947 och deltog sedan i ytterligare tre världsmästerskap och ett olympiskt spel. Totalt dömde han 18 matcher under dessa fem turneringar och var under många år en självskriven ledare och förebild för den yngre svenska domarkåren.

Internationella domarmeriter:

VM/EM 1947 (Prag) – 4 matcher

VM/EM 1949 (Stockholm) – 5

VM/EM 1951 (Paris) – 3

OS/VM/EM 1952 (Oslo och Sandvika) – 5

VM/EM 1953 (Liège) – 1

Han har erhållit svensk ishockeys Stora Grabbar domares märke nummer: 1

Nationella domarmeriter:

Dömt SM-finalen 1938, 1940, 1948, 1950 och 1953

Nationella utmärkelser:

Förbundsdomare med Domarmärke nummer 3 – utsedd 1957

Ishockeyförbundets Förtjänstmedalj i guld 1953

Ishockeyförbundets Förtjänsttecken i guld 1962

Spelarkarriär:

Sandö började sin idrottskarriär som fotbollsspelare i Tranebergs IF:s första juniorlag 1918. Som senior blev han distriktsmästare för Stockholm 1924 – trots att han inte deltog i finalen på Stockholms Stadion. Den olycklige Sandö satt nämligen i "finkan" på Oscar-Fredriksborg i Vaxholm efter att ha tagit "bondpermis" från sin militärtjänstgöring vid Kustartilleriet för att kunna vara med i semifinalen. Finalresultatet fick han höra först en vecka i efterhand… och kanske denna händelse lärde honom att det var bäst att följa regelboken.

Traneberg tog upp ishockey på programmet vintern 1922/23 och Sandö spelade back i laget till och med säsongen 1928/29, varefter han gick över till Hammarby och blev svensk mästare 1932. Efterföljande år representerade Sandö Djurgården men hann bara spela ett par matcher före jul, innan ett par svåra ansiktsskador tvingade honom att ge upp karriären i förtid.

Spelade åtta säsonger i högsta serien och fyra i SM – 1 mål.

Sandö var också en duktig bandyspelare och vann Pokalserien med Hammarby 1930.

Har han representerat följande klubbar: Tranebergs IF, Hammarby IF, Djurgårdens IF

Karaktär:

Sportjournalisten och idrottsledaren Tore Nilsson (1915-1997) "Tex" beskrev Axel Sandö 1950: "De svenska ishockeydomarnas fostrare och hövding. Själv alltjämt en av våra allra bästa rättskipare, omutlig i sin rättvisa och enorm i sin kunnighet."

Ledaregenskaper:

Svenska Ishockeyförbundets Domarkommitté 1936-66

Svenska Ishockeyförbundets Tekniska Kommitté 1948-65

Ordförande Tranebergs IF 1927

Övrigt:

Kallades på 20-talet av lagkamraterna i Traneberg för "Gula Paviljongen" efter sin bostad på Johannelunds Gård vid Ulvsundasjön

Research Carl Gidén Patrick Houda