Huvudsponsor Svenska Spel

Herman Carlson

Invald i HHoF: 2012-05-17

Kategori: Ishockeyledare

Ledare, invald som nummer: 34 i HHoF

Född: i Stockholm den 11 september 1906

Död: i Stockholm den 18 februari 1990

Motivering:

Herman Carlson var en enastående spelare och idrottsledare som i högsta grad var delaktig i Svensk ishockeys första stora internationella framgångar.

Han började sin karriär som målvakt i Järva IS 1922 och blev känd för att vara en taktiskt slipad burväktare som sällan gjorde en dålig match. Han spelade under en kort tid även som forward.

Carlson var en av Sveriges bästa målvakter under 30-talet och var med i landslaget som vann EM 1932 och som deltog i OS 1936. Nationellt vann han två SM-titlar med AIK 1934 och 1935

Sin fina spelarkarriär till trots, rönte han störst framgångar som ledare för det Svenska landslaget. Under hans översyn vann Sverige sina två första VM guld 1953 och 1957 samt fyra stycken EM-guld.

Genom sin breda kunskap och erfarenhet inom sporten sågs Herman Carlson som en nyckelperson inom det Svenska Ishockeyförbundet och var lite av en ”spindel i nätet”.

Internationella meriter:

VM och OS femma 1936

EM-brons 1936

EM-guld 1932

Landskamper:

Spelade för landslaget mellan 1929/30 och 1935/36

33 A-landskamper (25 + 8 R) – samt 7 övriga matcher (mot klubblag etc.) med A-landslaget (6 + 1 R)

Har erhållit svensk ishockeys Stora Grabbars märke nummer: 13

Nationella meriter:

Två SM-guld med AIK: 1934, 1935

Spelade åtta säsonger i högsta serien och nio i SM

Nationella utmärkelser:

Ishockeyförbundets Förtjänstmedalj i guld 1956

Hedersledamot i AIK

Har representerat följande klubbar: Järva IS, Mariebergs IK, AIK, Karlbergs BK

Moderklubb: Järva IS, Stockholm

Karaktär:

Som spelare var Herman Carlson en klippa. När Sverige vann EM 1932 fick han redan i öppningsmatchen en förlupen puck rakt på munnen. Med blodet forsande ur munnen fick han ledas av isen. Några stygn senare och med hela huvudet i bandage spelade han bättre än någonsin rakt igenom hela turneringen.

Som ledare var han heller inte rädd för att ta obekväma beslut. När VM 1937 spelades i London, sparkade han den kanadensiske tränaren Frank Trottier mitt under pågående turnering och tog själv över tränarskapet tillsammans med "Masen" Jansson.

Carlson var en eldsjäl, en framsynt man och lite av en visionär. Som exempel kan nämnas då han 1946 lade fram ett förslag om ett slutspel mellan de två första lagen i varje Division I-grupp, ett förslag som då röstades ner. Inte förrän tio år senare slog hans idé igenom och blev då en stor succé.

Sportjournalisten Tore Nilsson (1915-1997) "Tex" skrev 1990:

”Hade som kraftfull ledare mycket stor del i att Tre Kronor utvecklades till Sveriges folkkäraste landslag. I hans engagemang fanns inte bara expertens bedömningsförmåga vid valet av spelare utan också ett hjärta som klappade varmt för själva sporten. Han var med om att göra ishockeyn stor i vårt land”.

Ledaregenskaper:

Styrelseledamot i Svenska Ishockeyförbundet 1936-1938 samt 1948-1961

Verkställande Utskottet 1936-1938 samt 1948-1961

Revisor Svenska Ishockeyförbundet 1940-1947

Seriekommittén 1936-1938 samt 1949-1952

Ordförande i den Svenska uttagningskommittén 1948-1961

Lagledare i Tre Kronor 1949-1961

AIK (Styrelseledamot, Huvudstyrelsen, Vice Ordförande) 1936-1963

Övrigt:

Bandy och fotboll med AIK och Karlberg

Spelade bowling och bordtennis med AIK

 

Research Carl Gidén Patrick Houda

Senast uppdaterad: 22-11-22 av Stefan Ladhe