Anton Johanson
Invald i HHoF: 2012-05-17
Kategori: Ishockeyledare
Ledare, invald som nummer: 15 i HHoF
Född: I Köping den 28 januari 1877
Död: I Stockholm den 24 december 1952
Motivering:
Anton Johanson gjorde sig främst känd som den svenska fotbollssportens odiskutable ledare och organisatör, men han hade minst lika stor del i den svenska ishockeyns snabba framfart både på hemmaplan och internationellt.
Hans pondus och skickliga retorik vid förhandlingsborden gjorde honom till en synnerligen värdefull tillgång i idrottskretsar. Anton Johansons drivkraft och initiativförmåga gjorde att Sverige fick äran att mäta krafterna mot bra internationellt motstånd i både fotboll och ishockey.
Genom sin beslutsamhet och sitt breda kontaktnät kunde han på ett effektivt sätt organisera den svenska idrotten på ett sätt som tidigare inte skådats i Sverige.
1922 var han en av stiftarna av Svenska Ishockeyförbundet, och två år senare blev han dess ordförande, en position han höll fram till 1948.
Karaktär:
Anton Johansons lysande förmåga att ro i hamn sina högt uppsatta mål blev något av hans adelsmärke genom åren. Genom sin initiativ- och arbetsförmåga lyckades han få både fotbollsförbundet och ishockeyförbundet att växa från obetydliga organisationer till Sveriges mest inflytelserika idrottsorganisationer. Han intog snabbt en dominerande ställning inom både fotboll och ishockey. Inte helt oväntat kallades han för "fotbollsgeneralen" och ”ishockeygeneralen”.
Under årens lopp byggde Anton Johanson upp goda internationella relationer. Redan 1908 fick han en förfrågan om en svensk anslutning till LIHG (numera IIHF), något som avböjdes. En starkt bidragande orsak till det tros vara bandyns starka position i Sverige vid det tillfället.
Utöver sina åtaganden inom ishockeyn gjorde Anton Johanson sig även ett namn inom den internationella fotbollen där han i många år var en välrespekterad ledamot i FIFA.
Nu var inte ishockey och fotboll de enda sporterna som Anton Johanson ägnade sig åt. Han utförde även en omfattande gärning inom den centrala idrottsledningen.
Ledaregenskaper:
– Verkställande utskottet i Svenska Ishockeykommittén 1920-22
– Vice ordförande i Svenska Ishockeyförbundet 1922-24
– Ordförande i Svenska Ishockeyförbundet 1924-48
– Verkställande utskottet 1922-1933, 1938/39 samt 1942-47
– Med i Seriekommittén 1927-34
Övrigt:
– Ledamot i Riksidrottsförbundets överstyrelse 1904-16 och 1918-44
– Vice ordförande Riksidrottsförbundets förvaltningsutskott 1906-16 och 1918-44
– Sekreterare i Svenska Fotbollförbundet 1905-1922
– Ordförande Svenska Fotbollförbundet 1923-1937
– FIFA representant i International Board 1924-25
– Styrelseledamot i FIFA 1932-38
– Sekreterare i det Svenska Skridskoförbundet 1907-08
– Styrelseledamot i Svenska Idrottsförbundet 1908-10
– Ledamot av Sveriges Olympiska Kommitté 1914-30
– Ledamot av Stadionstyrelsen 1924-43
– Ordförande i Idrottsplatskommittén 1928-43
– Svenska Ishockeyförbundets Förtjänstmedalj i guld 1939
– Utöver alla sina idrottsliga uppdrag utgav han ”Fotboll” (1905) och ”Sportens Historia” i fyra band (1930-31)
Research Carl Gidén Patrick Houda