Carl "Calle Aber" Abrahamsson

Motivering:

Målarmästare Carl Abrahamsson, eller "Calle Aber" – högerback i Södertälje SK och det svenska landslaget – blev känd som "Urvikingen från Södertälje" under OS i S:t Moritz 1928, då han spelade småskadad med tejp över hela bröstkorgen och flera gånger fick bäras av banan efter smällar.

Dessförinnan hade han tagit initiativet till Södertälje Sportklubbs ishockeysektion – en satsning som redan första säsongen resulterade i ett SM-guld. Den högerfattade Calle slog själv in det avgörande målet i SM-finalens förlängning och säkrade därigenom SSK-hockeyns framtid.

Calle Aber var under många år verksam i Ishockeyförbundets och Sportklubbens styrelser

Internationella meriter:

EM-guld 1932

VM-sexa 1931

EM-fyra 1931

OS- och VM-silver 1928

EM-guld 1928

I december 1929 spelade Calle Aber i en europakombination som i Berlin mötte den säsongens kanadensiska gäster, Toronto Canadas

Calle Aber deltog i det svenska lag som i Krynica 1931 spelade 0-0 mot Kanada. Sverige blev därmed blev först i Europa att hålla nollan mot ett transatlantiskt lag i ett VM och gav samtidigt Kanada den första poängförlusten någonsin i ett mästerskap

Landskamper:

Spelade i landslaget mellan 1925/26 och1933/34

31 A-landskamper, 0 mål – samt 8 övriga matcher (mot klubblag etc.) med A-landslaget, 0 mål

Erhållit svensk ishockeys Stora Grabbars märke nummer: 9

Nationella meriter:

Två SM-guld med Södertälje SK: 1925 och 1931

Spelade tio säsonger i högsta serien och elva i SM, 113 matcher, 12 mål

Nationella utmärkelser:

Tillsammans med "Knatten" Lundell utsedd till Sveriges bäste högerback genom tiderna vid en omröstning av Sveriges ledande sportjournalister 1932

Vid motsvarande omröstning 1946 utsedd till Sveriges bäste högerback genom tiderna tillsammans med "Svenne Berka"

Södertälje SK:s Guldmedalj nr 1 1934

Hedersordförande Södertälje SK 1934

Representerat följande klubbar: Södertälje SK

Moderklubb: Södertälje SK

Karaktär:

Sportjournalisten Sten "Stabben" Ahlner (1915–1997):

"Hejige, humörfriske Calle Aber var en målare med mycket färg. Knappast vad man menar med en välspelare eller rinkens gentleman. Snarare en oförvägen friskus, hård som flinta i närkamperna och med ett sju särdeles tävlingshumör. Helt enkelt sprudlande i sitt självuppoffrande spel. Han gav allt av sin inneboende kraft och det må förlåtas, att han inte alltid var så noga med om det var pucken eller motspelaren som han träffade.

Calle Aber fortsatte som ledare och banérförare – både i den egna klubben och i Svenska Ishockeyförbundets styrelse. Orädd som han var även i egenskap av debattör vid rådsbordet kom han ofta att tillhöra den så kallade oppositionen, som i hårda orddueller med Anton Johanson hävdade spelarnas självklara rätt.

Han var de aktivas man i hög grad, eftersom man från det hållet var på det klara med att Calle Aber visste vad han talade om…"

Ledaregenskaper:

Vice ordförande Svenska Ishockeyförbundet 1925/26-1938/39

Ledare för VM-trupperna till Davos 1935 och London 1937

Förbundsinstruktör på 30-talet – bl.a. i Norrland och i Oslo

Ordförande SSK 1927-1936 samt styrelseuppdrag 1916-1948

Lagledare och tränare SSK 1925-1939 samt 1947-1948

Lagkapten OS/VM/EM 1928

Research Carl Gidén Patrick Houda