Hans Georgii

Motivering:

Hans Georgii är vår förste dokumenterade ishockeyspelare och rankades vid första världskrigets utbrott som en av Europas bästa forwards.

Tillsammans med Nils Molander visade han att svenska bandyspelare kunde lära sig att spela ishockey på hög nivå vilket var en avgörande faktor för att Sverige skulle våga skicka ett lag till OS i Antwerpen 1920.

Efter att ha spelat bandy för IFK Stockholm och AIK reste Georgii våren 1911 till Berlin för att fullfölja sina ingenjörsstudier. Han tycks tidigt ha kommit i kontakt med ishockeyklubbarna i staden och debuterade för EV Berlin den 24 november 1911. Inom en månad hade han värvats till den bästa tyska föreningen, Berliner SC, som han sedan representerade fram till krigsutbrottet 1914.

Georgii deltog i en mängd europeiska turneringar där Berliner SC ofta representerade sitt hemland som ett landslag. Han berättade för sina anhöriga om sina betänkligheter med att ställa upp i det Tyska landslaget och lämnade först återbud – vilket medförde att chefen för hans företag snabbt infann sig på arbetsplatsen vid Elbekanalen och meddelade att bolaget helt enkelt fordrade att Herr Georgii ställde upp! "Så det var bara att foga sig..."

Högerfattade Georgii var den förste som använde ishockeyklubba och puck på svensk mark. Han hade tagit med sig utrustningen från Berlin och demonstrerade under krigsåren 1914-1918 nymodigheterna för de svenska bandyspelarna.

Torsten Tegnér (1888-1977) legendarisk sportjournalist berättar:

"Nästa bit 'ishockey' kom med rapporter från Stockholmskamraternas Hasse Georgii som blivit med i vårt DM-lag 1910. Ett par år senare fick vi se honom livslevande med långklubba och puck, i ett något spöklikt ensamfigurerande vid våra bandyträningar på Albano och Stallmästargården. Han var proppfull av entusiasm för det 'internationella' spelet, som han utmärkt sig i hos Berliner Schlittschuh-Club. Kriget 1914 hade drivit hem honom."

Inför OS i Antwerpen 1920 var Georgii självskriven som lagkapten i det svenska laget men tvingades i sista stund lämna återbud på grund av sjukdom.

Han var dock i högsta grad inblandad i förberedelserna inför OS och likaså inför EM i Stockholm 1921 

Internationella meriter:

21 landskamper för Tyskland 1911/12–1913/14

Tysk mästare med Berliner SC: 1913, 1914

Österrikisk mästare med Berliner SC: 1913, 1914

Internationell Ligamästare (LIHG) med Tyskland i Bryssel 1912 och i S:t Moritz 1913

Tvåa Internationella Ligamästerskapet (LIHG) med Tyskland i Chamonix 1914

Tvåa i turneringen om Les Avants vandringpris 1914

Trea Coupe du Comte de Lannoy, Bryssel, december 1911

Trea Coupe de Chamonix 1912

Internationella utmärkelser:

1914 tilldelad preussisk tacksamhetsmedalj av Kejsar Wilhelm II

Ledaregenskaper:

– Svensk delegat vid LIHG-kongressen i S:t Moritz 1913

– Instruktör och tilltänkt kapten för svenska landslaget i OS 1920

– Ledamot i Svenska Ishockeykommittén och dess träningskommitté inför de första matcherna på svensk mark mot gästande Berliner SC och EM i Stockholm 1921

Han har representerat följande klubbar: Berliner Eislauf-Verein 1886, Berliner Schlittschuh-Club

Moderklubb: IFK Stockholm (bandy), Berliner Eislauf-Verein 1886 (ishockey)

Research Carl Gidén Patrick Houda