Sandberg: "Få förunnat att få vara med om detta"

Under söndagen blev Smålands åttonde inteckning - både flickor och pojkar - i TV-pucken verklighet när Smålands pojkar vann finalen mot Västerbotten med 7-1. 

Nu har tränaren Magnus Sandberg fått ett knappt dygn på sig att samla tankarna. 

– Det känns bra, men det klart det är lite vimmelkantigt. Kom hem sent i går och det är svårt att smälta allt. Det är många intryck och det var en riktigt rejäl urladdning under helgen. Men enormt kul, det är få förunnat att vara med om detta. 

Magnus Sandberg pekar på det tuffa gruppspelet som en av de stora anledningarna till att det blev en seger till slut. 

– Vi fick det inte alls att flyga i gruppspelet, i alla fall inte med tanke på vilken potential som vi vet finns i det här laget. Vi lyckades ändå ta oss vidare med lite målskillnad och flyt. Vi var i en tuff och tajt grupp och det tror jag vi hade nytta av när vi kom in i slutspelet. Vi hade gått igenom en tuff runda, spelarna kom ihop och någonstans så bestämde sig alla för att nu kör vi, säger han.

– Sedan har vi haft ett fantastiskt målvaktsspel. Nu var det Carl (Johnsson) som fick starta alla matcher, men Adam (Annborn) är en minst lika bra målvakt. Att välja vem som skulle stå var en av resans tuffaste beslut eftersom vi har två så bra och jämna målvakter. 

Du hyllar gruppen?
– Ja, men så är det ju. Det är små marginaler och det går upp och ner, men det är fantastiskt hur de här killarna kommit samman. Speciellt med allt som är runtomkring med press och media, då blir man ju imponerad. Det är lätt att glömma att de här killarna bara är 15 år.

I finalen mot Västerbotten blev det till slut hela 7-1, och vid 5-1-målet kände Magnus Sandberg att det var klart. 

– Ja, då kände jag att det var klart. Västerbotten har ett bra lag och de ger sig aldrig, men där och då hade vi kontroll på det och en bred marginal. Då kunde jag njuta. Man har lärt sig som äldre att man måste njuta också, det var underbart. 

Vad kände du när slutsignalen gick?
– En otrolig stolthet framförallt.

Hann ni fira något innan hemfärd?
– Ja, killarna firade i omklädningsrummet medan vi ledare bara satte oss ner och pustade ut. Det var lugnt och harmoniskt. Bussen rullade söderut vid 19-tiden, så vi tog tid på oss att smälta, fira och prata. Det är inte ofta man hamnar i ett läge eller känsla där allt flyter som det var för oss i den här turneringen, det är helt fantastiskt att få göra det med en sådan här grupp. 

Magnus Sandberg vann även som spelare 1991, och har därmed vunnit TV-pucken både som spelare och ledare. 

– Jag sa till killarna under söndagsförmiddagen att jag ville ha deras hjälp för att kunna vinna som både spelare och ledare. De hjälpte mig och det är jag både stolt och evigt tacksam över. 

Skillnad på att vinna som spelare och ledare?
– Jag vann ju på stenåldern, haha. Nä, men det var ett tag sedan och det är klart det är skillnad. Som spelare är man inne i spelet, som ledare är det mycket annat att tänka på. 

Magnus Sandberg lägger till några slutord: 

– Jag sa till spelarna att det här är ett minne för livet. Det är få förunnat att spela semifinaler eller finaler i TV-pucken, och att dessutom få vinna. Detta är något som kommer svetsa samman de här killarna för livet, så klart. Att få avsluta ungdomshockeyn med att få vinna TV-pucken är stort för de här killarna som är så dedikerade till hockeyn.